Konstigt
Tänkte på en grej idag. Det är så konstigt att tänka sig att alla människor man möter har ett eget liv. Speciellt dom som är gamla. Att dom har varit unga, förälskade, bråkat med sina föräldrar, haft sin första fylla osv. Att de har levt ett helt liv fram tills nu, innan jag ens var född. Ibland kommer jag på att de personer som t.ex. står i kassan på HM, delar ut reklam i ens brevlåda osv. verkligen är personer precis som jag själv. Det är så sjukt att man inte tänker på det, men ändå så förväntar man sig att de ska finnas runtomkring en hela tiden. Annars fungerar inte ens liv. Det är konstigt att det finns så många människor som man ser mer eller mindre varje dag, men som man inte vet nånting om. Och dom människorna lever sitt liv parallellt med mitt liv, utan att vara medvetna om att jag existerar. DET är riktigt konstigt. Ibland känns det ju som att det är en själv som är den enda personen som faktiskt tänker och känner och existerar i hela universum. Alla andra är bara något som min hjärna hittat på. Så tänker nog alla nån gång ibland. Och vem vet, det kanske är sant? Det kommer man nog aldrig få veta :P
Nån mer än jag som tänker såna skumma tankar då och då? :)
Nån mer än jag som tänker såna skumma tankar då och då? :)
Kommentarer
Trackback
